Tekniksprångetalumn nominerad till Årets Techtjej

Stort grattis till nomineringen! Vad betyder den för dig?

Tack! Framför allt betyder den att jag kan hamna i fler sammanhang där jag kan arbeta vidare med frågan om att fler tjejer och unga generellt ska få upp ögonen för teknik och ingenjörsyrken. Jag tror på att börja tidigt, att inspirera och att ge bättre insyn i vad man faktiskt kan göra om man väljer en teknisk bana. Man behöver få konkreta exempel. Samtidigt är det en stor press på elever att förstå en bransch som utvecklas så snabbt. Därför behöver vi också stötta SYV, skolan och även politiken. Det är ett helhetsproblem.

Nomineringen ger mig möjligheten att fortsätta jobba med det jag brinner för. Och sådana här sammanhang – intervjuer och liknande – gör också att jag kan visa för gymnasie- och högstadietjejer här i området att det är möjligt, även som norrlänning, att bli uppmärksammad av ett stort företag.

Den här utmärkelsen är ju till för att inspirera fler tjejer att välja en teknisk bana. Känner du dig som en förebild?

Jag känner mig kanske lite mer som en storasyster åt de här tjejerna. Jag jobbar både för att skapa ett tryggt sammanhang där de har möjlighet att ställa de frågor de har, men också lite grann med kulturfrågor och liknande för att bana väg lite extra för dem.

Sen så hoppas jag absolut att de känner inspiration av att man verkligen kan göra det man drömmer om att göra.

Vad krävs då för att få fler tjejer att våga ta steget in i tekniken?

Jag tror att det är en stor del handlar om engagemang från näringsliv. Jag tror att man behöver få se mer av det.

Vem vill plugga något som dessutom anses svårt i åtta år om man inte har förståelse för vad som kommer sen? Där tycker jag att Tekniksprånget har varit, för mig, jätte- jätteviktigt och en stor anledning till varför jag har förståelse för vad en ingenjör är. Tyvärr har ju inte alla möjligheter att göra Tekniksprånget, så då tror jag att man behöver mikrodoser genom utbildningen för att förstå när ingenjörsbegreppet är så brett.

Många vuxna – syv, föräldrar och lärare – kan ju avråda från natur eller civilingenjör för att det “är för svårt”. Vad tänker du om det?

Det är tråkigt att den stämpeln finns. Jag har själv dyslexi och hade blivit galen av att gå ett samhällsprogram där man mest skriver texter. För mig är tekniken rätt väg och det är inte svårare än någon annan utbildning om man tycker om det. Föräldrar ska inte projicera sin egen rädsla för matte på sina barn. Många som tycker att teknik är kul väljer ändå ekonomi “för att det är enklare”, men varför skulle teknik vara svårare?

Nu driver ju även Glimtin. Kan du berätta vad det är?

Jag har jobbat mycket ideellt med den här frågan men insåg att det inte håller långsiktigt. Så jag startade Glimt In som en brygga mellan olika aktörer – politiker, skola, näringsliv och fler. Det här är en samhällsfråga. Vi bygger nätverk för tjejer på högstadiet och gymnasiets teknikprogram och skapar trygga och inspirerande sammanhang med event, mat och gemenskap. De som får upp intresset ska kunna återkomma och få fortsätta utvecklas. Många uppskattar att få träffa kvinnliga företagare och ingenjörer och ställa sina frågor.

Det största målet är att de som är intresserade av teknik men inte tar steget ska få möjligheten att göra det. I stort handlar det om att fler ska söka natur och teknik – och i förlängningen att andelen kvinnor i arbetslivet inom de här områdena ska öka.