”Man kan inte drömma det man inte vet”

Sabela är 21 år, uppvuxen i Rissne i Sundbyberg och pluggar just nu till civilingenjör inom informationsteknologi vid Uppsala universitet. Vägen dit var inte särskilt rak. Ingenjörsyrket var ett suddigt begrepp.

– Polis och lärare, det vet man vad det är. Men ingenjör? Jag visste inte vad det innebar.

Vad hon däremot alltid haft med sig är ett intresse för att lösa problem – inte bara tekniska, utan samhälleliga. Politik, juridik, miljö, global rättvisa. Frågorna har alltid funnits där. Det var först i gymnasiets sista år, i en kurs där eleverna fick ta sig an samhällsproblem ur olika perspektiv, som bitarna föll på plats för Sabela. Hon insåg att många av de problemen hon engagerade sig i – infrastruktur, klimat, ojämlikhet – faktiskt kan lösas med teknik. Att ingenjörskunskap inte är ett alternativ till samhällsengagemang, utan ett verktyg för det.

Hon var inte sugen på att börja plugga direkt efter gymnasiet men Tekniksprånget gav henne chansen att skaffa sig en verklig bild av vad ingenjörsyrket innebär innan hon bestämde sig. Det blev en ingenjörsutbildning i Uppsala.

Föräldrarna kom från Eritrea och Etiopien och har inte någon universitetsutbildning. För Sabela innebär det att det inte har funnits någon tidigare erfarenhet av hur det är att plugga på universitetet.

– Den informationen kunde jag inte få från dem, säger Sabela.

Istället har hon skaffat sig den på andra vägar, bland annat via nätverket F1rst och sin praktik på Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA. Hon har aktivt sökt upp miljöer och sammanhang där hon kan träffa människor som gör saker hon ännu inte gjort.

”Man kan inte drömma det man inte vet”, är ett citat som fastnat hos Sabela, och som ambassadör för F1rst vill hon ge fler möjligheten att hitta sin egen väg.

– På samma sätt som andra inspirerar mig, försöker jag berätta för andra vad det finns för möjligheter. Det går åt båda hållen.

Hon drömmer inte om ett kontorsjobb framför skärmen, utan vill vara en länk mellan tekniken och de stora frågorna. Att jobba globalt, med de problem som är tillräckligt komplexa och tillräckligt viktiga för att kräva både teknisk kompetens och samhällsblick. Energifrågor i länder utan utbyggd infrastruktur. Lösningar som faktiskt förändrar något på riktigt.

Allt fler unga möter en arbetsmarknad under förändring där instegsjobben krymper och AI förändrar spelplanen. Sabelas svar på vad arbetsgivare behöver förstå om hennes generation är utan omsvep:

– Vi är hungriga. Vi är engagerade. Och även om vi kanske inte har lika många års erfarenhet, kan vi komma med nya perspektiv och se på problem på ett annat sätt.